Sömnstörningar

SömnstörningarSömnproblem i sig är inte en sjukdom så länge den inte är långvarig. Även om problem att somna och en benägenhet att inte kunna sova en hel natt kan berättiga läkarbehandling så finns det även andra sömnrelaterade sjukdomar.

Här får du en översyn över de vanligast förekommande sömnstörningarna som finns, utöver normala sömnproblem.

Insomnia

Insomnia är en kronisk oförmåga att sova tillräckligt mycket, eller tillräckligt kvalitativt för att kunna leva ett normalt liv under sin vakna del av dagen. Eftersom sömnbehovet varierar kraftigt mellan personer är det svårt att definiera exakt vad som är “rätt” mängd sömn.

Insomnia är ofta ett resultat av åldersrelaterade förändringar i kroppen men den vanligaste anledningen är förmodligen psykologiska störningsmoment. Människor har svårt att somna om man är nervös eller irriterad, därtill gör depressioner ofta att man tenderar att vakna för tidigt.

Nära 10-40% av befolkningen (baserat på olika länder) lider periodvis av insomnia vilket gör det till den vanligaste sömnstörningen. Därtill finns det många som tror att de lider av insomnia men som faktiskt sover normalt, när de undersöks närmare.

Sömnapné

Sömnapné är ett tillfälligt avstannande av andning när man sover. Avstannandet är normalt mellan 20-40 sekunder men kan pågå ännu längre. Det händer upprepade gånger under natten, vilket förstås är en obehaglig företeelse. Man vaknar då tillfälligt till av bristen på syre när kroppens reflexer sätter in, ofta med ett kraftigt andetag eller snarkning.

Sömnapné tenderar att vara vanligare bland äldre och kan återfinnas hos personer med någon form av blockering i luftvägarna. Man “andas med lungorna” men luften utifrån kroppen når inte lungorna på grund av blockeringen i de övriga luftvägarna. Symptomen förstärks också av alkohol, högt blodtryck och fetma. Sömnapné drabbar cirka 1-4% av befolkningen.

Gå i sömnen

Om man går i sömnen sker det oftast under steg 3 eller steg 4 under NREM-sömnen. Personer som går i sömnen får en glasartad blick och är icke-responsiva mot andra personer men har viss uppfattning om omgivningen de rör sig i. En sömngångare hittar oftast tillbaka till sängen och kommer på morgonen inte ihåg att de gått i sömnen under natten.

Det är vanligare att barn går i sömnen än vuxna. Cirka 10-30 % av barn går någon gång i sömnen medan samma siffra är 5% för vuxna. Om man inte gått i sömnen som barn är risken mycket liten att man gör det som vuxen.

Det finns inga direkta risker med att gå i sömnen utom den omedelbara risken att slå eller skada sig. Det finns olika behandlingsmetoder (tex psykoterapi, läkemedel med mera) men för barn handlar det oftast om att låta barnet växa ifrån det.

Mardrömmar och nattskräck

Mardrömmar är obehagliga drömmar under REM-sömnen och inträffar oftast sent på natten precis innan uppvaknandet då man drömmer som mest. Personen blir då klarvaken och minns ofta drömmen. För barn som får mardrömmar är det viktigt att man tröstar barnet och visar att det inte är på riktigt så att barnet tryggt kan somna om.

Nattskräck är en annan företeelse som företrädesvis inträffar hos barn mellan 3-6 år och drabbar ungefär 5 % av barn. Det kan tolkas som mardrömmar av föräldrar men är annorlunda. Det inträffar oftast i början av natten och barnet blir aldrig klarvaket. Nattskräck är ofta förknippat med stor stress och skräck hos barnet och kan liknas vid panik. Ibland kan ett barn springa ut ur rummet som för att undkomma en fara.

Till skillnad från mardrömmar bör man inte försöka trösta barnet, eller väcka det (vilket ofta är svårt), då attacken kan bli värre. Det är istället bättre att vänta ut nattskräcken och se om barnet vaknar helt eller somnar om. Till skillnad från mardrömmar minns man inte heller nattskräck.

Narkolepsi

Personer med narkolepsi faller abrupt i sömn från klarvakenhet och det kan inträffa närsomhelst. Denna sömn är dock kortvarig, allt från under en minut till en timme. Ett narkoleptiskt anfall har ingenting att göra med hur mycket personen faktiskt fått sova under natten.

Ett narkoleptiskt anfall triggas ofta av en positiv, trevlig händelse till exempel när man skrattar. Detta är förstås mycket farligt om man kör bil eller tar ett bad! Man kan se på hjärnvågorna hos en person som lider av narkolepsi att de under sin vakna del av dagen har en hjärnaktivitet som är typisk för REM-sömn.

REM-sömn beteendestörning

Normalt så är kroppen paralyserad under den drömrika REM-sömnen men för personer med RBD (REM-sleep behavior disorder) så fungerar inte denna kroppsfunktion. Personer som lider av RBD kan sparka, slå, sjunga, gå ur sängen och riva allt i sin väg! Oftast har det att göra med att personen med RBD har levt ut en dröm han eller hon haft.

7 Responses to Sömnstörningar

  1. Anonym says:

    Hej! Jag halkade in på denna blogg i jakten på mardrömmar. Men jag lider av nästan hela registret sömnstörningar, internkod F51.1-6 vilket inkluderar både sk pavus nocturnus, nattskräck, sömnambulism, sömngångeri, sleeping disorder nånting, prat i sömn samt mardrömmar.

    Och d¨å är jag 44 år. Jag vaknar ofta med stukade händer och fötter, rivsår skrapsår och blåmärken efter att i panik rusat upp från nattskräck.

    Tyvärr verkar det inte vara många vuxna som lider av just nattskräck, och ja det har hänt mycket farliga situationer för mig i min nattskräck. Ett par gånger har jag varit på väg att hoppa från 3-6 våning i ett nattskräcksanfall. alltså i anfallet, som ag alltså sedan till skillnad från mina mardrömmar inte minns nästan alls vad som utlöste. Medan mardrömmarna kommer jag i håg dels superdetaljerat och fullkomigt glasglart hela händelseförloppet tex.

    Jo detta om att vara på väg o hoppa från 6 våning. Det som räddade mig var ett inåtgående fönster bla. För i nattskräcken hade jag lyckats, säg hur?? Hoppa upp och lindansade på en fönsterbräda som inte ens var en dm bred, och var på väg och öppna fönstret och ta mig ut.

    Det som alltså räddade mig den gången var att fönstret tack och lov gick inåt så när jag öppnat det knuffade ner mig på golvet i sovrummet.

    Nästa sådan händelse jag blev räddad från var att jag bodde på en Loftgång. Så när jag klev ut så stod jag på gången.

    Men detta gör att jag är en allvarlig fara för mig själv nattetid, så jag måste ha låsbara fönster, alltså handtag med nyckel som läggs undan på natten.

    Under nattskräcken är jag som ett vilddjur och det går inte att få kontakt med mig, och som nämns i detta inslag så hjälper det inte att väcka mig, för jag vet inte då vad som orsakat det eller ens vad det är frågan om och ger bara ett förvirrat svar. Dessutom återupprepas det igen så fort jag då har somnat.

    Medan i mardrömmarna då ligger jag oftast kvar i säng, men är sjöblöt av svett och bultande hjärta och nästan ångestkänslor, och kan alltså mycket detaljerat redogöra för hela förloppet.

    Utöver det går jag alltså i sömnen också, men det är till skillnad från mardrömmar något helt annat. Där har jag en 2 dimensionell uppfsttning, alltså inte eg 3D som i verkligheten, men jag kan orientera mig i rummet och jag vet vad jag gör! Faktiskt. Men kommer inte i håg fullt ut på morgonen att jag sömngångat.
    Andra kan säga det. Som en gång berättade någon att jag kommit upp en sen natt då hen satt och tittade på något mitt i natten på tv. Jag hade gått fram och stängt av tvn och gått tillbaka till mitt rum och dånat vidare. Personen hade ju frågat vad jag sysslade med, men fick väl inte svar på det, och hade sedan tagit upp det på morgonen och ja jag hade ett svagt minne att nåt hade det varit på gång den natten, men kunde inte få upp det i en medvetandegrad att jag visste att jag sömngångat. Men ändå vet jag när jag gjort det.

    Skillnaden på nattskräck och sömngång, mardrömmar är att det verkar som att hjärnan faktiskt sover djupt i nattskräcken, men att kroppen fortfarande har vakenhetsreflexer, att det är därför man alltså har förmågan att rusa upp, och vara fullt aktiv, men hjärnan är faktiskt inte vaken.

    en vän till mig berättade just så, att hen försovit sig, blev väckt av telefonen och rusade upp rätt i en dörrpost och bröt näsan. Hen sade just detta att hjärnan sov och hen var inte medveten om det utan vaknade av att hen satt nedanför dörrposten och blödde näsblod, och undrade vad man gjorde där.

    Exakt så upplever jag nattskräcken. för det är många som både väckt mig och blivit väckta av mig i detta tex. Där de vid väckning fått totalt intetsägande helt omedvetna förvirrade svar, och jag kan känna mig förargad att jag blivit väckt. Men nä jag har inget minne vad det var som utlöste nattskräcken.

    Medan då mardrömmarna då verkar jag ändå tack och lov får man väl säga, ligga kvar i sängen men i stället har en massa fysiska reaktioner på drömmen och minns den glasklart.

  2. tobbe says:

    flygplan som attackerade mig skulle det stå..

  3. tobbe says:

    Inatt 05/06-15 flydde jag i panik total skräck, och hoppade ur sängen från flygplan som jag hade i drömmen..

    i förrgår så försökte jag väcka sambon och frågade i panik att vi var tvugna att flytta båten för den var på väg in mot land, trodde vi satt i en båt när jag vaknade till, tog 5 minuter innan jag förstod att jag drömde..

  4. Frida says:

    Jag hade nattskräck största delen av min barndom, ända upp till mellanstadiet. Ibland så tätt som var och varannan natt i långa perioder. Jag vaknade ofta mitt i det i en sådan fruktansvärd skräck och panik som inte går att beskriva. Det var som att jorden gick under varje gång och ingen räddning fanns. Maximal panik. Trösten från mamma var det enda som tillslut fick mig i balans när jag vaknade mitt i det. Men ibland vaknade jag inte riktigt och mindes heller ingenting på morgonen. Trots detta så har denna rädsla präglat mig mkt och jag saknar information i allmänhet om hur barn/msk som levt med detta har påverkats i sin uppväxt. När ni skriver om detta så känns det som att det inte är ngn fara, “barnen minns inget”, men för mig har det verkligen satt spår och jag minns det som en otroligt jobbig tid. Tycker att det ska tas mer på allvar / Frida 31

  5. Therese says:

    hej,
    jag har haft mardrömmar varje natt i 31 år och jag är nu 31 år. ända undantagen kan räknas på min ena hand. 2012 hade jag min första icke mardröm och 2 icke mardrömmar 2013. jag kommer ihåg mina mardrömmar varje natt och kan komma ihåg drömmar jag hade när jag var 5 år. (har hela mitt liv haft social fobi/fobisk personlighetsstörning och 2003 fick jag min första psykos). hur blir man av med mardrömmar när man drömt och drömmer mardrömmar varje natt?

  6. admin says:

    Lars: Faktum är att jag inte hört talas om N24 – vanligtvis betyder bristen på en viss typ av information att det inte är tillräckligt många som antingen lider av det eller vet om att det är det vad man lider av.

    SAD är ju framförallt en psykologiskt inducerad sjukdom och inte ett sömnproblem i sig. Däremot kan ju syndromen eventuellt vara sömnstörningar men utifrån ett sånt perspektiv är det förmodligen många typer av sjukdomar man skulle behöva behandla.

    Däremot är N24 något jag ska kolla upp närmare. Jag får återkomma när jag vet mer om ämnet.

  7. Lars Lundell says:

    Hej,

    varför skriver ni ingenting om N24-syndrom (non 24 hour sleep/wake cycle syndrome) Varför är det så svårt att få info om det i Sverige (medan forskningen i USA verkar vara i full sving) Nyligen såg jag ett proram om sömnsvårigheter i “fråga doktorn”. En expertpanel hade tillsatts. Inte ett ord yttrades om N24. Jag misstänker att jag har denna åkomma och söker information, men i Sverige verkar det närmast vara ett okänt fenomen. Märkligt, i synnerhet med tanke på våra kraftiga årstidsväxlingar mellan ljus och mörker, vilket enligt amerikansk forskning ytterligare lär ställa till det för personer med N24. Jag efterlyser en vidsyntare och mer heltäckande approach till begreppet sömnproblem på den här sajten. SAD (Seasonal Affective Disorder) är en annan åkomma som ni inte heller tar upp.

    Med vänlig hälsning

    /Lars Lundell

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *