Om kroppen och sömn

Sömnen är ett välutforskat men samtidigt också svårförstått ämne bland forskare men man har förstått en hel del med hjälp av EEG (elektriska signaler från hjärnan). 

Sömn definieras som ett tillstånd hos människan då kroppen är delvis medvetslös men går att väcka. Att somna handlar dock inte om att “stänga av hjärnan” utan det finns områden i hjärnan som aktiveras just för själva insomnandet. När man sedan sover används endast vissa delar av hjärnan men man är inte helt bortkopplad, vilket visar sig till exempel hos sömngångare som kan ta sig ned för trappor och undvika föremål – även om de sover helt och hållet.

Olika typer av sömn

När man sover så går man igenom olika faser av sömnen där de två vanligaste kallas Non-Rapid Eye Movement (NREM) och Rapid Eye Movement (REM). Under de 30-45 första minuterna av vår sömn passerar man genom fyra olika stadier av NREM-sömn, stadier som sedan återkommer under hela sömnen.

Steg 1 i NREM-sömncykeln

Ögonen är stängda under denna period och avslappningen påbörjas. Tankar flyter in och ut och man känner en sorts drivande känsla. Alla kroppsfunktioner (blodtryck, andning, puls etc) är normala. Man är mycket lättväckt

Steg 2 i NREM-sömncykeln

Under Steg 2 kan man vid ett EEG se många oregelbundna hopp i hjärnaktiviteten. Man är inte lika lättväckt som i Steg 1.

Steg 3 i NREM-sömncykeln

Steg 3 brukar komma ungefär 20 minuter efter steg 1. I steg 3 fördjupas sömnen. Kroppsfunktioner börjar avta och musklerna är mycket avslappnade. Det är vanligt att man drömmer under steg 3, med andra ord är det inte enbart under REM-sömnen som man drömmer, vilket många tror.

Steg 4 i NREM-sömncykeln

Under steg 4 visar kroppsfunktionerna sin lägsta aktivitet. Musklerna är fortsatt mycket avslappnade men man rör sig ändå ofta i sängen, ungefär var 20:e minut. Om man har benägenhet att kissa i sängen eller gå i sömnen sker det under denna fas i NREM-sömncykeln.

REM-sömn

Ungefär 90 minuter in i sömnen brukar man hamna i vad som kallas REM-sömnen. Kroppsfunktionerna ökar i intensitet; kroppstempersturen ökar, pulsen ökar etc. Syreförbrukningen i hjärnan är mycket hög under denna period, till och med högre än när man är vaken!

Under denna fas rör sig ögonen mycket under ögonlocken (därav namnet) men övriga kroppen är fortsatt totalt avslappnad, snudd på förlamad. Detta gör att man, till skillnad från hundar, inte kan leva ut sina drömmar (springa, hoppa, sparka etc). Man kan dock få sexuellt relaterade reaktioner under REM-sömnen.

Det är oftast, men inte enbart, under REM-sömnen som man drömmer som mest. Det finns teorier som menar att den intensiva rörelsen hos ögonen är ett resultat av att man följer de visuella intrycken man får under drömmen. Intressant att notera är att mardrömmar faktiskt oftast inte sker under REM-sömnen utan snarare under NREM-sömnens steg 3 och steg 4.

Sömnmönstret

Hos unga och medelålders personer alterneras sömnen mellan REM och NREM. Efter varje REM-fas så återgår sömnen till NREM Steg 4. REM-sömnen blir längre för varje gång den inträffar, i början är den endast 5-10 minuter men mot slutet kan den vara mellan 20 och 50 minuter. Våra längsta drömmar uppkommer alltså precis innan vi vaknar.

Vad händer i kroppen när man sover?

Kroppen tros vara i behov av olika sömncykler av olika anledningar. Under NREM-sömnens 4:e fas förmodas kroppens nervsystem koppla av och återgå till sina basnivåer. Man kan också se att när kroppen berövats sömn så befinner sig kroppen längre i denna fas nästa gång man sover. På detta sätt kan kroppen sova “mer kvalitativt” om man inte får sova så mycket som man bör.

Om man berövas REM-sömn så kan en person bli temperamentsfull och utveckla personlighetsstörningar. Man tror att kroppen använder sig av drömmar för att analysera dagens händelser och bearbeta känslomässiga problem. En annan teori är att kroppen “av-lär sig” under REM-sömnen. Man gör sig helt enkelt av med mindre och onödigt inlärda saker!

Alkohol, samt de flesta starka sömnmedel, undertrycker REM-sömnen men inte NREM-sömnen. Däremot kan vissa sömnmedel, som till exempel Diazepam (Valium) ge motsatt effekt – det vill säga undertrycka NREM-sömnen men inte REM-sömnen.